2. Några tankar

Jag har valt att börja boken ute på savannen, för det är därifrån vi kommer.

Det är också där många av våra drivkrafter kring attraktion, relationer och samhörighet har sitt ursprung.

Historiskt sett har vi människor levt som jägare och samlare under större delen av vår tid som art.

Det är under den perioden som våra kroppar, nervsystem och grundläggande beteenden har formats.

Det betyder inte att livet var bättre förr…

Ett sår från en buske kunde vara livshotande, och jag är tacksam för både antibiotika och rinnande vatten.

Men även om samhället har förändrats snabbt, har vi människor inte gjort det i samma tempo.

Sett ur ett biologiskt perspektiv kan man förenklat säga att vi bär på samma grundprogram: att överleva, och att föra livet vidare.

Det är inte hela sanningen om oss… men det är en del av den.

Ingen av oss har valt att bli född. Vi vaknar bara upp i en tillvaro som redan är i rörelse.

De här två är alltså mina föräldrar.

Här finns redan syskon.

Plötsligt sitter jag i ett klassrum.

Ingen av oss minns hur vi hamnade här, men här är vi.

Solen går upp och ner utan vår tillåtelse, och dagarna glider över i varandra.

De flesta djur verkar kunna vila i tillvaron när deras grundläggande behov är uppfyllda.

Hos oss händer ofta något annat.

När det blir tyst runtomkring, blir det istället högljutt inuti.

När vi är mätta och trygga börjar frågor ta plats.

Vad gör jag här?

Vart är jag på väg?

Och kanske den mest centrala av dem alla…

Vem ska jag dela mitt liv med?

Att vilja ha en partner kan förklaras på många sätt:

Socialt, kulturellt, emotionellt.

Men på en grundläggande nivå handlar det om två behov:

Samhörighet och fortplantning.

De flesta av våra överlevnadsbehov redan är lösta av samhället.

Mat som våra förfäder kunde jaga efter i flera dagar finns nu i butiker, färdigpaketerad och tillgängligt.

Det är fantastiskt.

Jag har ingen längtan efter att jaga min egen mat eller leva utan skydd.

Men samhörigheten fungerar annorlunda.

Ingen knackar på dörren och levererar närhet, kärlek eller tillhörighet färdigförpackat.

Det är något vi själva måste navigera.

De flesta av oss lär oss hur relationer fungerar genom det vi ser omkring oss:

Familj, vänner, filmer, böcker, musik.

Vi plockar upp fragment, ofta utan att ifrågasätta dem särskilt mycket.

Ibland räcker det.

Men ibland gör det inte det.